Hej!!
Hej! Tar ett tag mellan varven, men alltid nåt.
Nu har jag avslutat min apl på ett fantastiskt ställe på alla sätt :) blev erbjuden vikarie anställning, så tackade JA! Kul med mera erfarehet! Vården är ganska så bred och det är väldigt bra tycker jag. Man brinner för olika områden och arbetssätt så kul när man kan välja och inrikta sig på något.
Jag tycker boende är min plats, det får mig att känna mig trygg i det jag gör. Samt en familjär känsla och det tycker jag om. Sen menar jag inte att jag väljer bort något, utan att jag känner att jag passar bättre ïnom vissa områden. De är ju så livet e, man är olika och klarar olika faser av vad livet består av. Stark, svag, stresstålig, pedagogik etc.
Men de bästa av allt är att arbeta med människor och det gör man definitivt i vården.
Just nu känns de som man är på banan i livet, trots att många spår ännu inte är ifyllda, men man får anpassa läget och se frammåt med pósitiv inställning. De e bäst att ta tag med saker innan man måste stanna och tänka om.
Föregående år vill jag bara glömma, Glömma kanske är fel ord för de fanns väldigt många fina tider, bla med Alde och familj etc. men det var ett väldigt jobbigt år för mig.. Jag är en stark person, men då gjorde ja ja de "dumma" lyssnade inte på kroppens signaler. Och som jag nämt i ett inlägg innan är att man måste lyssna. Jag vill aldrig mera hamna i en djup depression. Därför är jag oerhört försiktig och känner av kroppens signaler att jag kanske inte är så stark som jag tror mig vara. Jag har mig inte bara själv att tänka på längre. Men jag är väldigt stolt att jag valde att fokusera på familjen och utbildningen, för idag står jag med bra betyg och 6 mån från att snart vara färdig usk och en gnutta bättre självklänska och självfötroende Jag är bra, jag är snart en ljusare framtid rikare, dock står jag som många vikarie ett stort kämpande. Det är inte bara att tro att en fast anställning väntar bara för man blir utb usk, utan att stå i kö för det finns även för mig och givetvis kan de ta många år också innan turen är min. För så många duktiga vikareie som ännu kämpar. Jag kommer att göra som dem, vikariera här och där och söka allt som finns.
Love, Lizette
Föregående år vill jag bara glömma, Glömma kanske är fel ord för de fanns väldigt många fina tider, bla med Alde och familj etc. men det var ett väldigt jobbigt år för mig.. Jag är en stark person, men då gjorde ja ja de "dumma" lyssnade inte på kroppens signaler. Och som jag nämt i ett inlägg innan är att man måste lyssna. Jag vill aldrig mera hamna i en djup depression. Därför är jag oerhört försiktig och känner av kroppens signaler att jag kanske inte är så stark som jag tror mig vara. Jag har mig inte bara själv att tänka på längre. Men jag är väldigt stolt att jag valde att fokusera på familjen och utbildningen, för idag står jag med bra betyg och 6 mån från att snart vara färdig usk och en gnutta bättre självklänska och självfötroende Jag är bra, jag är snart en ljusare framtid rikare, dock står jag som många vikarie ett stort kämpande. Det är inte bara att tro att en fast anställning väntar bara för man blir utb usk, utan att stå i kö för det finns även för mig och givetvis kan de ta många år också innan turen är min. För så många duktiga vikareie som ännu kämpar. Jag kommer att göra som dem, vikariera här och där och söka allt som finns.
Love, Lizette